Nu räcker det!

De flesta har hört om att regeringen röstat ner förslaget om att göra Vasa Centralsjukhus till en omfattande jour.

Att höra det och se det på sociala medier gör mig besviken, lessen och arg. Vad har vi finlandsvenskar gjort som ger finnarna (och regeringen) makten att trycka ner oss så fruktansvärt som att ta bort rätten att få prata vårt eget modersmål i vårt fosterland?
Var inte finlandsvenskarna bra nog när de dog i strid för att få Finland självständigt? Tror ni att de kämpade bara för att finskspråkiga ska få prata hur de vill medans vi svenskspråkiga alltid hamnar att byta språk?

Okej, går jag in i en butik kan jag klara mig fast jag får finsk betjäning. MEN det gör jag inte om jag blir sjuk och måste in på sjukhus och bara får finsk hjälp. Vem f*n kom på den idén ens?!

"Äsch, vi tar bort finslandsvenskarnas rätt att få prata sitt egna språk, de är ju ändå så få" Vi kanske inte är så många, men det finns något som kallas lagar och rätter. Och fast vi är en minoritet blir vi också sjuka och vill ha hjälp, PÅ SVENSKA.

Jag är bara en ung studerande från Österbotten, så det finns inte mycket jag kan göra. Men jag har fortarande mitt modersmål, svenskan, och nu använder jag det för att säga vad jag tycker. Och den rätten, kära vänner, kan ingen ta ifrån mig.

Tack för mig.

"Life Is A Flower"

Heluu...

Jag sa ju att jag skulle börja blogga oftare vilket jag också planerade att göra. Men SÅKLART gick min skoldator/surfplatta sönder så jag lämnade in den till skolan och dom sa att jag skulle få en ny men att det kunde ta 1-2 veckor innan jag skulle få den nya...

Men igår var jag efter den nya men när jag fick igång den insåg jag att de installerat Windows 10. Jag har hört att många datorer gått sönder/ börjat krångla när de installerat Windows 10 så vi får se hur det går...

Har inte så mycket att berätta förutom att denna vecka varit fylld med ångest. Men hoppas ni har haft en bra vecka och får ett trevligt veckoslut!

All I want for christmas... Is sleep...

Idag så var jag på benen igen. Hela förra veckan och denna helg har jag sovit jätte dåligt (cirka 3 h eller inget alls) vilket då har påverkat mitt humör. Igår var jag hemma från skolan för jag hade ingen energi och hade inte lust att gå runt och låtsas vara glad en hel dag.

Men idag så kämpade jag mig upp ur sängen. Det var roligt att se kompisarna igen och dessutom fick vi sluta tidigare eftersom skolan skulle ha julmiddag. Ändå så känner jag att min energi är slut och att jag skulle behöva sova 200 timmar.

Perfekt?

Idag när jag satt i bussen påväg hem från skolan så råkade jag höra på när två flickor (tror jag) pratade. De pratade om ordet perfekt. De är i början av puberteten och börjar redan prata om att vara "perfekt". För det första, vad fan är perfekt. Enligt media ska man ha fläckfri hud, stora ögon och vara så smal som möjligt (för killar, hur muskulösa som möjligt). När flickor och pojkar tittar på en bild av en modell i en tidning, så ser dom bara "perfektion". När jag tittar på en sådan bild ser jag bara ett olyckligt liv. Vem fan skulle kunna leva ett bra och lyckligt liv genom att äta så lite som dom gör och träna så mycket som de gör?

Varför ska världen ha en sådan bild av hur en människa ska se ut? Viktigaste är väl att man är nöjd med sig själv och att man kan le när man ser i spegeln, utan att tänka på allt media vill.

Var nöjd med den du är, för det finns bara en av dig.

"Jag orkar inte"

Dehär blir ett lite mer seriöst och kanske lite mer personligt inlägg, men det är min blogg. :)

Jag orkar inte är något jag säger ganska ofta, tyvärr. Och det säger jag inte för att jag är lat, rädd för människor eller något annat. Jag säger det för att jag menar det. Jag orkar inte.

Vissa dagar är sämre än andra och mitt liv är lika villt och ojämnt som ett hav. När jag säger att jag inte orkar, är det depressionen / nedstämdheten som håller mig tillbaka. Håller i min kropp och låter mig inte leva mitt liv fullt ut.

Jag vill inte att folk ska se mig som en tråkig och osocial person, för det är jag inte. Jag är sprallig, glad och vill alltid att alla ska må bra, fastän jag själv inte gör det.

Kom inte och säg att jag söker uppmärksamhet, jag vill bara visa att du inte är ensam.

Jahapp...

Jag skulle ju egentligen på en mässa som heter Habitare imorgon med min klass, men guess what? Ändrade planer. Bestämde mig för att inte fara p.g.a. väldigt många orsaker men främst för att om jag inte får sovit ordentligt mår jag piss den dagen och den bussen vi skulle fara med till Hesa startar halv 5. På natten. Men det var nog okej för läraren, eftersom resan var frivillig. Får bara göra något extra arbete för kan ju inte vara i skolan om klassen är borta. xD

Men idag så har vi bara haft gem-ämnen som då var finska, samhällslära och modersmål. Går faktist bra i skolan för en gångs skull, speciellt i matte och finska som jag har varit skit på i alla mina år.

KAJ och jobb

Igår så var jag och några andra och kollade på KAJ! Var förra året också, och hoppas man får se dom nästa år igen!

Imorgon börjar jag jobba. Enda jag är excited till så är att få lön. Denhär sommaren har varit piss. Har inte gjort allt jag tänkt och så har min depression kommit tillbaka. Tänkte göra en lista på vad som hänt:

- Fiskets natt
- Spenderat midsommar vid villan
- Blivit singel (Negativt ofc)
- 1D-konsert
- Varit 1 gång vid stranden (var inte alls vädret som lovat)
- Sovit över hos en kompis
- Resa till Hesa och Stockholm
- Jeppisdagar

Vet inte om jag missat något men det var det jag kom ihåg. Jag har ju nog gjort saker, men ändå känns det som att mitt sommarlov inte varit någon nytta. Nåja, får väl bara acceptera det som det är och leva vidare. :)